Hur kunde det ske?

Frågan vi alla ställer oss är hur kunde det ske? Blåvitt gör en riktig kämpainsats och har marginalerna på sin sida och vi klarar av att vända underläge till förlust. Matchinledningen kunde dock ha varit bättre och det fanns många spelare som inte riktigt hade vaknat. Olsson såg stel och orörlig ut under första de första 15 minuterarna vilket gjorde att spelet inte flöt. Alexandersson hade knappt rört bollen innan matchuret stod på 20 minuter. Eldin sökte sig allt för ofta in i banan och höll inte bredden. Framförallt var det Ölme som under matchinledningen stod för speluppbyggnaden.

Sedan hände något och Blåvitt började spela fotboll, inte bländande men det skapades dock lite lägen och matchen var ganska jämn. Dock var det Kalmar som skapade de farligaste lägena och Ari hade ett ribbskott på kontot innan han i den 33: e minuten gav gästerna ledningen med ett snyggt långskott. Det var inte oförtjänt och just då kändes det som att min tes om en tung blåvit förlust inte var långt borta.

Det var innan Jonas Wallerstedt presenterade sig för första gången under denna kväll. På mer eller mindre avspark lyckas Blåvitt skapa ett anfall och tack vare lite tur med studsen i straffområdet landade bollen vid Wallerstedts fötter och 1-1 satt upp i nättaket. Kvitteringen kom i samma minut som Kalmars ledningsmål. Det syntes på gästerna att den snabba kvitteringen tog tungt. Blåvitt fortsätter med sitt spel och kommer till bättre och bättre anfall ju mindre Ölme är i närheten av bollen.

När Kalmarspelarna gick och väntade på att domare Martin Ingvarson skulle blåsa för halvtid startar Blåvitt ett anfall längs vänsterkanten. Bollen letar sig fram till Eldin som avlossar bössan, retur lämnas och bollen går ut till Berg, han avlossar och skottet täcks, bollen letar sig fram till Alexanderson som även han skottar men bollen täcks av täckande back. Till sist går bollen fram till Vasques som får fritt läge och i 45: e minuten sitter 2-1.

Frågan är vad Stefan Rehn sa till spelarna i halvtid för det var ett helt annat Blåvitt som äntrade Ullevis hö i andra halvlek. Helt plötsligt fanns den höga pressen där, passningsspelet fanns där och kantspelet fanns där. I mitten kom Gustav Svensson in och det gjorde stor skillnad då han vann mycket dueller och täckte mycket ytor. Han använde de styrkor han har på ett bra sätt och samtidigt höll han sig undan från sina dåliga sidor, speluppbyggnad utan överlät det till andra.

Blåvitt pressade tillbaka Kalmar ordentligt och ju längre halvleken gick desto mer plågade såg Kalmars backar ut att vara på grund av Blåvitts anfallare som vägrade sluta springa. Henke fäller kommentaren att håller vi tätt bakåt fram till 60: e minuten så klara vi det, och länge ser det onekligen ut som att 2-1 ska stå sig. Med tio minuter kvar luktar det straff, två gånger om, och en obehaglig känsla sprider sig. När Kalmar så i 83: e minuten får frispark i samma läge som AIK drog in sitt vinstmål på Ullevi i den andra omgången då visste man att det var kört. Samma läge, samma utgång och 2-2 med sju minuter kvar att spela.

Kvällens huvudperson hade dock mer att visa. Till skillnad från senast mot Djurgården klarar Blåvitt av att skapa ett tryck mot Kalmars straffområde och vaskar fram några halvchanser, och en hörna... Hörnan slås mot bortre stolpen och där dyker Jonas Wallerstedts panna upp från ingenstans och Blåvitt tar hem segern med 3-2.

Segern möjliggörs tack vare ett väldigt uppsving i spelet i andra halvlek där vi får se det spel vi vill se från Blåvitts med hög press och starkt kantspel i samklang med en resolut backlinje. Med lite oflyt hade det utan problem varit de omvända siffrorna då Kalmar hade väl många lägen första halvtimmen som kunde resulterat.

Nu kör vi, rakt in i Änglaland!