Roskildefestivalen Del 3: So I say thank you for the music

Festvaler handlar i grund och botten om människor som kan tänka sig leva som djur under ett antal dagar och lyssna på hejdlöst mycket bra livemusik. Det brukar räcka med att ett av ens favoritband kommer dit för att biljetten ska bokas. För min del var det första bandet som bokades till festivalen tillräckligt för att jag skulle inhandla min biljett redan i februari. Bandets namn? Red Hot Chili Peppers. Henke väntade å sin sida in i sista stund innan han inhandlade sin biljett. Orsaken till det heter In Flames.

I ärlighetens namn såg jag på mer konserter än vad jag trodde jag skulle göra. Sammanlagt blev det åtta hela konserter som såga och delar av ett flertal. Höjdpunkten för min del var den första konserten som spelades på to i hällregn, nämligen The Killers. Vi såg allt från Timbuktu till In Flames och Beastie Boys. De flesta framträdanden som vi såg var på Orange Stage, den största och enda utomhusscenen (resten av scenerna var i stora tält) där det uppskattningsvis får plarsdagskvällents runt 50 000 personer.

Naturligtvis måste jag ge er en ranking över de bästa och sämsta framträdanden:
Bästa liveakten: Timbuktu & Damn! När några tusen personer står och hoppar och sjunger med i alla sånger på en liten tajt scen där en tokig skånsk dvärg spelar måste det bli bra.
Största besvikelsen: Red Hot Chili Peppers. Riktigt dåliga live. Ingen kontakt alls med publiken, och alldeles för mycket jamande. Å andra sidan är det Red Hot, och deras musik talar för sig själv.
Bästa Scenshowen: Beastie Boys. Det var nog många ljudtekniker som drog efter andan när Beastie Boys "sprängde" ljudsystemet och fortsatte spela ”un-plugged”. Allt var dock bara en del i showen.
Största meriten: The Killers. Jag har sett The Killers. Sug på den karamellen en stund.

På en Roskildefestival finns det musik för alla smaker. Skåningarna vi bodde med åkte dit för att kolla på Tïesto, ett band jag aldrig tidigare hört talas om (Tïesto är en DJ). Det sämsta med musikdelen på festivalen var all väntan inne på Arenaområdet. Det var i snitt en timmes mellanrum mellan akterna på scenen. På Orange Stage var det 1,5 timme. Tid som troligtvis ska spenderas med att upptäcka okända band och dricka öl. Dock var ölen svindyr och man var allt för trött för at vandra runt på det relativt stora området och bara leta efter band.

Avslutningsvis vill jag bara säga: Att åka på festival är roligt! Roskilde '08 kommer att bli farligt bra. Då förväntar sig Henrik och jag en mycket större uppslutning från Growlarna.