Halmstad BK - IFK Göteborg

Gårdagens drabbning på ett kyligt Örjans Vall startade den riktiga guldspurten. Sju omgångar återstår, fyra lag ligger inom 1 poängs marginal. Tre västsvenska, ett från Stockholm. Bakom lurar flera lag och ingen av topp 6 är ute ur leken. Sällan har Allsvenskan haft en sådan rafflande final.

När toppmatcher ska spelas är det ofta de spelarna som klarar att höja sin nivå just den matchen som avgör. Att Niclas Alexandersson skulle ha en avgörande roll var det inga stora odds på. Att Hjalmar, för andra året i rad, skulle avgöra matchen gav desto mer pengar tillbaka. Alla spelare i den helvita dressen höjde sig flera snäpp och genomförde en av de bästa matcherna för säsongen. Det är bara Tomas Olsson som får underkänt, genom att snacka till sig ett andra kort och därmed utvisning. Blir förbannad över ett sådant korkat beteende.

Blåvitt klarade av alla momenten som skulle avgöra matchen. Kantspelet var lysande, Gustav rev och slet, Ragnar plockade Dusan gång efter annan, och Pontus stressade Halmstadsspelarna något fruktansvärt. Pontus har fått en nyckelroll för tillfället då mycket boll ska gå genom honom. Åtminstone de långa uppspelen som ska nickas ner eller skarvas vidare av den reslige Göteborgaren.

Det som ska belysas efter gårdagens insats är att det skett en psykologisk förändring hos spelarna. Tidigare under säsongen har de i pressade situationer valt att slå en långboll, som allt som oftast inte resulterade i något. Igår valde de istället att spela bollarna längs marken och presterade riktigt bra passningsspel. Det har varit den uttalade tanken hos tränartrojkan och det kanske nu verkligen lyser igenom. Spelarna måste både våga men framför allt vilja spela "riktig" fotboll.

Målen tillkommer genom två saker som blåvitt under hela säsongen visat att de är bland de bästa i Allsvenskan på. 1-0 kommer efter ett snyggt kantspel med ett inlägg som skarvas in av Pontus. 2-0 tillkommer efter en fast situation där vi vinner andrabollen och där Wallerstedt kan nicka in den. 3-0 är resultatet av ytterliggare en fast situation, där Hjalmar drar den rätt i mål.

När Blåvitt går ner på 10 man vågar de, vill de fortsätta spela fotboll, och visar ingen respekt för Halmstad. Något som jag tror ställer hemmalaget något när de inte kan ta över matchen trots numerärt övertag. Mittfältet springer då något kopiöst tillsammans med anfallarna och de lyckas täcka de ytor som bildas.

* Som en liten fotnot måste läggas in att inhoppande målvakten Conny Johansson är riktigt dålig och tappar in 3-0 och är ute och flaxar på 2: an med. Tack.

Ett styrkebesked av Blåvitt! Härnäst: Brommapojkarna hemma.