Sex potioner guldpytt senare

NU HAR DEN SJÄTTE dagen med guldpytt avslutats och även om det fortfarande är mindre än en vecka sedan guldet säkrades är det nu dags för en liten reflektion över säsongen och guldrushen.

Inför säsongen tippade jag Blåvitt som 7: a efter 26 spelade omgångar, ett tips som då kändes optimistiskt. Inför säsongen hade det värvats bland annat en okänd isländsk back som hade en stor "Hjalmar-känsla" över sig, en skadad Helsingborgare och en division 2 spelare. Det var med andra ord inte mördande konkurrens om platserna i Blåvitt. Samtidigt visste man att Bengan sjöng på sista versen och visade på hösten 2006 hur bräcklig han var.

Alla vet ju hur det gick, Ragnar blev en av Blåvitts bästa värvningar genom tiderna, Eldin blev en bra truppbredare (och höll sig kry), Markus Berg blommade äntligen ut och spottade in mål under 17 omgångar, Olsson tog tag i mittfältet och styrde stundtals matcherna helt själv. Pontus fick ett nytt genombrott som anfallare, Hjalmar samlade ihop sig och gjorde en bra säsong, Sella skakade av sig rättegången och blev bara än mer fokuserad samt att Gurra visade ”Mild-potential”.
Det sägs att ett lag som ska ta guld ska ha en gnutta tur, i år hade vi mer än en gnutta.

En aspekt som lätt glöms bort är den massmediala uppmärksamheten, eller rättare sagt avsaknaden av den. Den gamla blåvita målvaktslegenden Wernersson uttalade sig gång efter annan i SVT om vem som skulle ta guld. Blåvitt nämndes inför förrän det bara var två omgångar kvar. Under hela säsongen har vi slagit ur underläge, och under våren förtjänade vi det då vi spelade dålig. Att inte känna en konstant press från media möjliggjorde att många av de unga spelarna kunde fokusera på spelet. Jag tror en eller flera av de unga spelarna exempelvis Ragnar, Pontus, Gustav eller Vasques skulle ha kunnat komma in i en stor svacka om trycket utifrån skulle ha blivit för stort. När väl medierna började fokusera på Blåvitt var guldrushen redan i full gång och truppen var såväl samspelt som sammansvetsad.
Det var helt enkelt vårt år i år.

Jag går fortfarande omkring som i ett töcken, berusad på guldglädje. Känner man sig trött eller sliten är det bara att tänka tillbaka på söndagen och kroppen fylls med glädje, lycka och värme. Det är ett sjukt beteende att vara så påverkad av ett fotbollslag, och det går inte att förklara för en "soffsupporter". Dock ger jag själva f-n i vad de tycker just nu. Det här var vår seger, vår glädje, vår lycka och det kan ingen ta ifrån en. Den känslan kommer att sitta i, i upptill ett år.