Måndag förmiddag, en livsanalys

Jobbet börjar om 52 minuter.
Skit också.
Idag orkar jag verkligen inte jobba, det hade varit så skönt att bara stanna hemma för att inte göra ett jota.
51 minuter.

Nu skall man väl inte klaga allt för mycket på jobbet, det har varit ganska sparsamt med tider för min del på det senaste, man kanske har blivit försoffad.
50 minuter..
Snart dags att göra sig iordning. Ork.

Veckan kommer förflyta utan större händelser, jobb jobb, träna en sväng, dra på någon film, käka någon pizza.

Ljuspunkter i livet är nya favoritbandet Engel, riktigt tung musik, blanding mellan In Flames och Rise Against (<--amerikansk gladtrall).

48 minuter..

På lördag bryts dock vardagen! Hemma hos mig kommer vi ha årets hittills största fest, under namnet "äntligen så åker dom!".
Halva jobbet kommer (det är mer eller mindre bokstavligt faktiskt), och tänkte ringa runt till de flesta jag känner för att ragga mera folk. Ni är alla välkomna, slå mig en pling om ni vill veta mer.
Vi tänkte väl dra igång någongång kring 21.00 tiden, det var också lite snack om mat och dyligt, men vi får väl se hur det blir på den fronten.
Som det är nu så är det en hemmafest, dvs. vi sticker inte ut och splittras i stan, utan stannar hemma hela den långa och sköna kvällen.
46 minuter, nä om mans skulle göra ett ryck kanske.
45 minuter, kommer på att jag inte slutar jobba förren klockan tio ikväll och börjar i fosterställning vagga fram och tillbaka i stolen under högljuda kvidanden. Crap!

Life's a bitch.
Then you die.